Wilma

Alla som har husdjur vet hur svårt det är då dom blir sjuka , den maktlösheten man känner , har man dessutom ett djur som börjar bli till åren vet man ju att ens tid tillsammans börjar rinna ut. Vår Wilma är i skrivande stund 15 år o ganska exakt 3månader.Så man kan gått säga att hon är en old lady.I fjol i september blev hon akut så sjuk att vi trodde det var slutet  det kom blod ur båda ändor , o hon var rejält uttorkad lever värdena höga o infektionsvärdet jätte högt. Det blev dropp med antibiotika o underligt nog piggna hon i redan medan vi var hos veterinären , vi fick åka hem med medicinering på o nya prover efter en vecka . Då hade  värden sjunkit till normalt läge. Troligtvis  var det en ordentlig infektion i tarmkanalen , att lever värdet var så högt kunde bero på flera orsaker .  Efter detta var hon frisk till december då det blev ett återfall men inte lika kraftigt o denna gång var det njurvärdet som var förhöjt ? Ny medicinering  och igen gick värdena ner snabbt , nu fick hon en kur som sku ätas hela december o januari och efter det har hon varit hur glad o pigg som helst ibland har vi bara häpnat då hon skuttat så glatt omkring o jagat Leo !I måndags blev hon sjuk igen kastade upp många gånger o verkade mycket trött vill inte gå fick bära ut och in henne då hon tog nåt steg vingla hon rejält , inget ville hon äta eller dricka ,tisdagen var ännu samma ingen uppkastning men enormt trött o ville fortfarande int röra sig på efter middagen tog lite mat o drack några klunkar, men sen bara låg hon igen .  Vi började bli mer och mer övertygade om att detta blir nog dags att ta det fruktansvärda beslutet , efter tårar o ångest o igen tårar hade vi så gått som bestämt att vi inte ville se henne lida mera o att detta inte var vår glad Wilma mera. Så på kvällen då jag gick till köket för att försöka äta nåt mådde  illa av alla känslostormar ,då plötsligt kommer hon efter mig till köket om än på lite vingliga ben , då jag bjöd henne på lite korv o det passa henne hon åt glatt så jag fixa lite mat åt henne som hon också åt ! Efter det tog hon sin rödis mjukisleksak o börja bjuda till lek md husse , vi visste inte vad vi sku tro men plötsligt var hon vår glada gumma igen. Nu får vi ta endag isänder o leva med henne som om varje dag är den sista.Som alla förstår är ju glädjen enorm.